Skriv en plan för psykisk hälsa

Författare: Eugene Taylor
Skapelsedatum: 11 Augusti 2021
Uppdatera Datum: 22 Juni 2024
Anonim
Skriv en plan för psykisk hälsa - Råd
Skriv en plan för psykisk hälsa - Råd

Innehåll

En behandlingsplan för psykisk hälsa är ett dokument som beskriver en klients nuvarande psykiska problem och beskriver mål och strategier som hjälper klienten att övervinna psykiska problem. För att få den information som behövs för att slutföra en behandlingsplan måste en psykiatrisk personal intervjua klienten. Informationen som samlats in under intervjun används för att skriva behandlingsplanen.

Att gå

Del 1 av 3: Genomföra en psykisk hälsobedömning

  1. Skaffa information. En psykologisk utvärdering är en faktainsamlingssession där en mentalvårdspersonal (rådgivare, terapeut, socialarbetare, psykolog eller psykiater) intervjuar en klient om aktuella psykiska problem, psykiska problem, familjehistoria och nuvarande och tidigare sociala problem med arbete, skola och relationer. En psykosocial utvärdering kan också undersöka tidigare och aktuella missbruksproblem samt psykiatriska droger som klienten har använt eller för närvarande tar.
    • Psykologen kan också konsultera en klients medicinska och psykiska hälsa under utvärderingsprocessen. Se till att lämpliga utlämnandeinformation (ROI-dokument) är undertecknade.
    • Se till att du också förklarar sekretessgränserna korrekt. Berätta för klienten att det du pratar om är konfidentiellt, men undantagen är om klienten avser att skada sig själv eller någon annan eller är medveten om missbruk i samhället.
    • Var beredd att stoppa utvärderingen om klienten befinner sig i kris. Om klienten till exempel har självmords- eller mördande idéer, bör du byta och följa krisinterventioner omedelbart.
  2. Följ stegen i utvärderingen. De flesta psykiska hälsofaciliteter ger mentalvårdspersonalen en utvärderingsmall eller ett formulär som ska fyllas i under intervjun. Exempel på avsnitt om bedömning av psykisk hälsa inkluderar (i ordning):
    • Anledning till remiss
      • Varför kommer klienten till behandling?
      • Hur hänvisades han?
    • Nuvarande symptom och beteende
      • Deprimerat humör, ångest, aptitförändring, sömnstörningar etc.
    • Problemets historia
      • När började problemet?
      • Vad är intensiteten / frekvensen / varaktigheten för problemet?
      • Vilka försök har gjorts för att lösa problemet?
    • Störningar i livets funktion
      • Problem med hem, skola, arbete, relationer
    • Psykologisk / psykiatrisk historia
      • Såsom tidigare behandling, sjukhusvistelser etc.
    • Aktuella risker och säkerhetsproblem
      • Tankar om att skada dig själv eller andra.
      • Om patienten väcker dessa farhågor, avsluta bedömningen och följ krisinterventioner.
    • Nuvarande och tidigare medicinering, psykiatrisk eller medicinsk
      • Inkludera läkemedlets namn, doseringsnivå, hur lång tid klienten tog läkemedlet och om han tar det enligt ordinationen.
    • Aktuell droganvändning och användningshistorik
      • Missbruk eller användning av alkohol och andra droger.
    • Familjesituation
      • Socioekonomisk nivå
      • Föräldrarnas yrken
      • Föräldrarnas civilstånd (gift / frånskild / frånskild)
      • Kulturell bakgrund
      • Känslomässig / medicinsk historia
      • Familjerelationer
    • Personlig historia
      • Barndom - Utvecklingsmål, kontakt med föräldrar, toalettutbildning, tidig medicinsk historia
      • Tidig barndom - anpassning till skolan, akademisk prestation, kamratrelationer, hobbyer / aktiviteter / intressen
      • Ungdom - daterar tidigt, reaktion på puberteten, närvaro av skådespelare
      • Tidig vuxen ålder - karriär / yrke, tillfredsställelse med livsmål, interpersonella relationer, äktenskap, ekonomisk stabilitet, medicinsk / emotionell historia, relation med föräldrar
      • Sen vuxen ålder - sjukdomshistoria, svar på minskande kapacitet, ekonomisk stabilitet
    • Mental status
      • Skötsel och hygien, tal, humör, påverkan etc.
    • Övrig
      • Självkoncept (gillar / ogillar), lyckligaste / sorgligaste minne, rädsla, tidigaste minne, anmärkningsvärda / återkommande drömmar
    • Sammanfattning och kliniskt intryck
      • En kort sammanfattning av klientens problem och symtom bör skrivas i berättande form. I det här avsnittet kan klinikern inkludera kommentarer om hur patienten såg ut och uppförde sig under utvärderingen.
    • Diagnos
      • Använd den insamlade informationen för att ställa en (DSM-V eller beskrivande) diagnos.
    • Rekommendationer
      • Terapi, remiss till psykiater, läkemedelsbehandling etc. Detta måste styras av diagnos och kliniskt intryck. En effektiv behandlingsplan leder till urladdning.
  3. Se upp för beteendemässiga observationer. Räddaren genomför en Mini Mental Status Exam (MMSE) där man undersöker kundens fysiska utseende och interaktioner med personal och andra kunder i anläggningen. Terapeuten kommer också att fatta ett beslut om klientens sinnesstämning (ledsen, arg, likgiltig) och påverkan (klientens emotionella presentation, som kan sträcka sig från expansiv, hög känsla till platt, känslolös). Dessa observationer hjälper klinikern att ställa en diagnos och skriva en lämplig behandlingsplan. Exempel på ämnen som ska behandlas vid den mentala statusundersökningen är:
    • Skötsel och hygien (ren eller förvirrad)
    • Ögonkontakt (undvikande, liten, ingen eller normal)
    • Motoraktivitet (lugn, rastlös, stel eller upprörd)
    • Tal (mjukt, högt, under tryck, suddigt)
    • Interaktiv stil (dramatisk, känslig, kooperativ, dum)
    • Orientering (vet personen vilken tid, datum och situation han befinner sig i)
    • Intellektuell funktion (opåverkad, reducerad)
    • Minne (opåverkat, reducerat)
    • Stämning (euthymisk, irriterad, tårfull, orolig, deprimerad)
    • Påverka (lämplig, instabil, trubbig, platt)
    • Perceptuella störningar (hallucinationer)
    • Processstörningar i tänkande (koncentration, omdöme, insikt)
    • Tankeinnehållssjukdomar (vanföreställningar, tvångstankar, självmordstankar)
    • Beteendestörningar (aggression, impulskontroll, krävande)
  4. Gör en diagnos. Diagnos är det största problemet. Ibland kommer en klient att få flera diagnoser, till exempel både depression och alkoholanvändning. Alla diagnoser måste göras innan en behandlingsplan kan slutföras.
    • En diagnos väljs utifrån klientens symptom och hur de uppfyller kriterierna i DSM. DSM är American Psychiatric Association (APA) diagnostiska klassificeringssystem. Använd den senaste versionen av Diagnostic and Statistical Manual (DSM-5) för att hitta rätt diagnos.
    • Om du inte äger en DSM-5 kan du låna den från en handledare eller kollega. Lita inte på online-resurser för en korrekt diagnos.
    • Använd de viktigaste symptomen som klienten upplever för att komma till en diagnos.
    • Om du är osäker på diagnosen eller om du behöver experthjälp, kontakta din kliniska handledare eller kontakta en erfaren läkare.

Del 2 av 3: Utveckla mål

  1. Identifiera möjliga mål. När du har slutfört den första bedömningen och gjort en diagnos kanske du vill tänka på vilka interventioner och mål du kanske vill ställa för behandlingen. För det mesta behöver klienter hjälp med att identifiera mål, så det hjälper att vara beredd innan diskussionen med din klient.
    • Till exempel, om din klient har allvarlig depressiv sjukdom, är ett mål sannolikt att minska symtomen på MDD.
    • Tänk på möjliga mål för de symptom som klienten upplever. Din klient kan ha sömnlöshet, deprimerat humör och ny viktökning (alla möjliga symtom på MDD). Du kan ställa in ett separat mål för vart och ett av dessa framträdande problem.
  2. Tänk på ingripanden. Ingripandena är resultatet av terapiförändring. Dina terapeutiska ingrepp är det som i slutändan kommer att utlösa förändring hos din klient.
    • Identifiera typer av behandlingar eller interventioner som du kan använda, till exempel: aktivitetsplanering, kognitiv beteendeterapi och kognitiv omstrukturering, beteendexperiment, läxuppgifter och undervisning i färdigheter som avkopplingsteknik, mindfulness och jordning.
    • Se till att du håller dig till vad du vet. Att vara en del av en etisk terapeut gör vad du är bra på så att du inte skadar klienten. Försök inte att testa behandling som du inte har fått utbildning om du inte har tillräcklig klinisk övervakning med en expert.
    • Om du är nybörjare, försök att använda en modell eller arbetsbok i den typ av terapi du väljer. Detta kan hjälpa dig att hålla dig på rätt spår.
  3. Diskutera mål med klienten. Efter att den första bedömningen har utförts kommer terapeuten och klienten att arbeta tillsammans för att skapa lämpliga behandlingsmål. Denna diskussion måste äga rum innan behandlingsplanen skapas.
    • En behandlingsplan bör innehålla direkt inmatning från klienten. Terapeuten och klienten arbetar tillsammans för att avgöra vilka mål som ska ingå i behandlingsplanen och vilka strategier som ska användas för att uppnå dem.
    • Fråga klienten vad han vill arbeta med i behandlingen. Han kanske säger något som "Jag vill känna mig mindre deprimerad." Sedan kan du ge förslag på vilka mål som kan vara till hjälp för att minska hans symtom på depression (som att delta i CBT).
    • Försök att använda ett formulär som du kan hitta online för att sätta mål. Du kan ställa dessa frågor till din klient:
      • Vad är ett mål du har för terapi? Vad vill du vara annorlunda?
      • Vilka steg kan du ta för att detta ska ske? Erbjud förslag och idéer om klienten fastnar.
      • På en skala från noll till tio där noll inte alls nås och tio nås helt, hur nära är du det här målet? Detta hjälper till att göra målen mätbara.
  4. Gör konkreta mål för behandlingen. Behandlingsmål är drivkrafterna för behandlingen. Målen är också det som utgör en stor del av behandlingsplanen. Försök att ta ett SMART-målsätt:
    • S.Specifikt - Var så tydlig som möjligt, till exempel att minska svårighetsgraden av depression eller minska sömnlöshetsnätter.
    • M.ätbar - Hur vet du när du har nått ditt mål? Se till att den är mätbar, som att minska depression från 9/10 svårighetsgrad till 6/10. Ett annat alternativ är att minska sömnlöshet från tre nätter i veckan till en natt i veckan.
    • aAcceptabelt - Se till att målen är uppnåbara och inte för ambitiösa. Till exempel kan det vara ett svårt mål att uppnå på kort tid att minska sömnlöshet från sju nätter i veckan till noll nätter i veckan. Överväg att ändra detta till fyra nätter i veckan. När du når fyra kan du skapa ett nytt mål från noll.
    • R.ealisticsch - Är det möjligt med de resurser du har? Finns det andra resurser du behöver innan du kan eller för att hjälpa dig att uppnå ditt mål? Hur kan du komma åt dessa resurser?
    • T.Tidsbegränsad - Ange en tidsgräns för varje mål, till exempel tre månader eller sex månader.
    • Ett fullformat mål kan se ut så här: Klienten minskar sömnlöshet från tre nätter i veckan till en natt i veckan under de kommande tre månaderna.

Del 3 av 3: Att göra behandlingsplanen

  1. Registrera komponenterna i behandlingsplanen. Behandlingsplanen kommer att bestå av de mål som terapeuten och rådgivaren har bestämt. Många anläggningar har en behandlingsplanmall eller ett formulär som rådgivaren fyller i. En del av formuläret kan kräva att läkaren markerar rutorna som beskriver klientens symptom. En grundläggande behandlingsplan kommer att innehålla följande information:
    • Klientens namn och diagnos.
    • Långsiktigt mål (som att klienten säger "Jag vill bota min depression.")
    • Kortsiktiga mål (Klienten minskar svårighetsgraden av depression från 8/10 till 5/10 inom sex månader). En bra behandlingsplan kommer att ha minst tre mål.
    • Kliniska insatser / typ av tjänster (individuell, gruppterapi, kognitiv beteendeterapi, etc)
    • Kundengagemang (vad klienten samtycker till att göra, såsom att gå i terapi en gång i veckan, slutföra fullständiga läxuppgifter och öva på de hanteringsförmåga som man lär sig under behandlingen)
    • Datum och signaturer för terapeut och klient
  2. Sätt upp målen. Dina mål ska vara så tydliga och koncisa som möjligt. Kom ihåg SMART-målplanen och gör varje mål specifikt, mätbart, uppnåbart, realistiskt och tidsbegränsat.
    • Formuläret kan innefatta att spara varje mål individuellt, tillsammans med de ingripanden du kommer att använda mot det målet, och sedan vad kunden går med på att göra.
  3. Namnge specifika ingripanden som du kommer att använda. Rådgivaren kommer att identifiera behandlingsstrategier som klienten har gått med på. Formen för terapi som kommer att användas för att uppnå dessa mål kan specificeras här, såsom individuell eller familjeterapi, missbruksbehandling och läkemedelshantering.
  4. Underteckna behandlingsplanen. Både klienten och vårdgivaren undertecknar behandlingsplanen för att visa att det finns enighet om vad man ska leta efter i behandlingen.
    • Se till att detta görs så snart du har slutfört behandlingsplanen. Du vill att datumen på formuläret ska vara korrekta och du vill visa att din klient instämmer i målen för behandlingsplanen.
    • Om behandlingsplanen inte undertecknas får försäkringsbolag inte betala för tillhandahållna tjänster.
  5. Kontrollera och förbättra vid behov. Du förväntas slutföra mål och skapa nya när klienten fortskrider i behandlingen. Behandlingsplanen ska innehålla framtida datum då klienten och rådgivaren kommer att bedöma klientens framsteg. Beslut om att fortsätta den nuvarande behandlingsplanen eller göra ändringar fattas vid den tiden.
    • Kontrollera med kundens mål varje vecka eller månad för att bestämma framstegen. Ställ frågor som "Hur många gånger har du upplevt sömnlöshet den här veckan?" När din klient har uppnått sitt mål, till exempel om du bara upplever sömnlöshet en gång i veckan, kan du gå vidare till ett annat mål (kanske upp till noll gånger i veckan eller förbättra sömnkvaliteten i allmänhet).

Tips

  • En behandlingsplan är ett dokument som ständigt förändras baserat på kundens behov.

Förnödenheter

  • Utvärderingsmall eller formulär
  • Uppgifter om medicinsk och psykisk hälsa
  • Mall eller behandlingsplan